Det borjar narma sig nu till att jag ska aka hem. Det gar inte att forklara hur fort dagarna gar nu och det ar nu jag forstar att jag vill att dagarna ska ga annu saktare an vad dom gor! Mitt hjarta gor ont nar jag tanker att jag ska lamna Skylar har och inte veta nar jag ska traffa honom igen. Jag vet inte hur jag ska kunna vakna varje morgon och inte hora hans rost - AAAJDA. Och jag vet inte hur jag ska klara av ett liv utan honom. Jag trodde aldrig att jag skulle kanna sahar, jag visste att jag skulle ta hand om barn och passa dom men jag visste inte vilka kanslor man far. USH. Det ar nastan sa att man inte vill aka hem bara for att fa stanna kvar med mitt hjarta, Skylar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar