i'll keep you my dirty little secret .

Jag kan saga att jag kanner mig ganska klar med mitt ar som aupair i lilla Connecticut. Det ska bli valdigt skont att komma tillbaka till Sverige och slippa detta djurlivet. Nar jag var i Landskrona sa var jag radd for att bli mordad eller kidnappad och sald till ett annat land och lite sant, jag tror att alla kompisar som jag har, har nagangang varit tvunga att mota mig halvags dit vi ska for att jag vagrat ga dit sjalv. Iallafall, min point ar att igar var jag nara doden sa att saga, IGEN.
Nar jag slutat jobba sa gar jag som vanligt den lilla stigen upp till mitt hus och det ar kolsvart ute. Jag hor valdigt tydligt ''hundar'' som skaller och ylar och det kommer narmare och narmare, jag far panik och borjar springa upp till min altan och dar ar det kolsvart och jag hittar inte ratt nyckel till nyckelhalet och jag hor att alla '''hundarna'' kommer narmare och narmare. Jag var helt saker pa att nu ar det over. This is it! Till slut kom jag in och kollade ut genom fonstret och ser 10 ''hundar'' springa 40 meter harifran.
Jag pratade med Jen idag om det och hon sa att det var prarie-vargar och oftast attackerar dom inte manniskor, bara om dom har rabies eller nagan annan sjukdom.
Underbart, verkligen.
Jag vet iallafall till 100% att jag aldrig kommer bo i skogen.

I helgen ar jag ledig, min sista lediga helg tror jag tills jag kommer hem. Om jag inte kan fa in nagan lordag kanske. Iallafall, Helen och Sanna kommer och hamtar mig ikvall vid halv 11 da jag slutar, kor till bion och ska se en film som jag inte alls vill se som verkar riktigt javla kass. Men meeen, och sen imorgon blir det ikea och lite shopping och pa sondag aker vi till Boston.
Sa vi hors nasta vecka.

19 dagar kvar.